Är på jobbet just nu men läste och kände så väl igen mig så jag var tvungen att dela med mig utav mina tankar innan jag glömmer bort dom. Hon skrev " Den här tidspaniken har gjort att jag istället börjat må dåligt av själva längden på känslor istället för känslan i sig. "
Och det är så hemskt när man tänker efter, för jag är likadan. Jag blickar framåt & tänker "undra hur det känns och hur det kommer va då". Man har ju alltid fått höra att det bara är en själv som kan avgöra hur ens framtid kommer att se ut, och ja så är det ju egentligen. Men vad ska du med framtiden till när du inte kan leva och uppskatta det du har nu?
Så är du mer än förälskad i din pojkvän men tänker på hur länge det kommer vara eller om du har världens härligaste kompisgäng men är rädd för när ni en dag kommer att splittras. Sluta upp med att tänka så då. Du kanske inte är tillsammans med din pojkvän, du & dina kompisar kanske bor på helt skilda håll om 1 år, men om du inte kan njuta av tiden ni har tillsammans nu, vad spelar framtiden då för roll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar