sandra

Hela grejen med den här bloggen från första början var att jag ville ha en blogg, lika rolig och lika fin som alla andra. Så folk faktiskt ville titta in, läsa, skratta och lämna ett litet spår efter sig. Men jag vet inte, antingen så är detta inte riktigt min grej, eller så har det blivit mer av ett ställe där jag kan skriva av mig, sen radera allting någon timme senare. Och ska det vara så, så kan jag likaväl skrota detta haha.

Nä men seriöst då, jag går egentligen bara in här för att klaga, och klaga är något jag är bra på. Jag klagar inte bara här i bloggen utan även i det "verkliga" livet. Jag har fått höra det många gånger och jag kommer säkert inte att sluta.

Men jag har egentligen inget att klaga på.. jag har bott hos min pojkvän denna veckan, provat på sambolivet lite, nä men hans föräldrar var bortresta så jag passade på att bo där! Och ska jag va ärlig så har jag inte mått så bra på länge. Nu menar jag inte att jag mår dåligt annars, för jag mår kalas annars med. Men det är ganska sjukt det där, hur man kan veta liksom. När man har hittat rätt, för jag har hittat rätt. Och jag kommer säkerligen ta bort det här imon eller något, för jag kommer inse hur patetiskt det låter. Men som han så fint sa " när ska du fatta att det bara är dig jag älskar, och så kommer det alltid vara". Jag kanske aldrig kommer fatta, men jag lovar, jag ska verkligen försöka.