sandra

Idag är en sån dag där jag funderar över framtiden och blir fylld med ångest så fort jag gör det, så fattar inte varför jag ens gör det. Men om 3 månader slutar jag gymnasiet, jag springer ut och jag tar studenten. Jag kommer stå där och skrika tills jag tappar rösten, jag kommer gråta glädjetårar och av sorg. Jag kommer splittras från min underbara klass, men framförallt från mina underbara vänner. Vi skrattar och jublar den dagen, och dagen efter, ja till & med hela veckan ut. Men efter det då? Vissa av er flyr till annan ort, andra börjar plugga, och andra kontakter kanske bara rinner ut i sanden.

Kvar är vi som inte vet vad vi ska göra med vårt liv. Vi kanske bestämmer oss för att plugga direkt efter gymnasiet? Eller så kanske vi söker lyckan och försöker få tag i ett jobb direkt. Men vi har ingen trygghet längre, vi vet absolut inte vad som ska hända nu. Hur bär man sig åt när man ska växa upp liksom? Ska jag växa upp vill jag gärna göra det direkt, få en inkomst, flytta hemifrån och börja arbeta på min framtid. Inte sitta här, och känna mig liten och hopplös och inte veta vad som händer imorgon. Än så länge vet jag ju faktiskt vad som händer imon. Men efter den 7 juni vet jag inte det. Den dagen som jag har längtat efter såååå länge börjar nu låta fel. Det datumet som jag sa så fyllt av glädje innan börja få mer & mer spår av ångest...

Jag vill vara liten, slippa ta beslut, slippa känna ångesten och bara ta dagen som den kommer. Men nej sandra, det är dags att växa upp nu och börja inse att du snart måste ta ansvar för det du gör. Ta viktiga beslut och framförallt se till så att din framtid blir så bra som den bara kan bli.